Tankar inför operation
2011-12-01, Lotta Gray
Det är alltid en oro inför en operation. En oro över att man inte ska vakna ur narkosen, att man inte ska lyckas med det man företagit sig. Att något ska gå fel och att man inte hunnit säga adjö. Att förbereda sig mentalt tror jag är halva vägen till framgång. För mig i alla fall.
I cancerbranschen lyder ofta tesen att endast radikal kirurgi
kan bota. Cellgifter och strålning i all ära. Det är kniven som
måste tas till för att livet ska räddas. I mitt fall är det
glasklart. Jag hade inte levt idag om inte min leverkirurg, med
stor precision, opererade bort mina fyra metastaser i min lever för
två år sedan.
Jag har mina egna teorier om hur kroppen fungerar inför en
operation. Jag har nämligen varit med på två helt olika mentala
resor. När jag skulle operera min tjocktarm för att få bort tumören
som satt där var det ett akut ingrepp. Ambulans, oro, rädsla och en
totalt oförberedd kropp och psyke. Att dessutom få ett cancerbesked
i samma andetag som det ska göras en stor operation gör att både
kropp och själ hamnar i total kaos. Jag kunde inte förbereda
mig.
Inte läsa på eller ta ledigt från jobbet. Min son sa "God natt
mamma" den kvällen jag åkte in akut och fyra veckor senare kom jag
hem. Som en slagen hjälte. Jag hade enormt svårt att återhämta mig.
Jag fick stanna länge på sjukhuset innan jag kom hem och det
tog lång tid för mig att komma upp på fötter och bara gå normalt
efter att man plockat bort 80 centimeter av min tarm.
Min andra operation gick som en dans. Jag köpte nya myskläder och
tillsamans räknade jag och min pojke ner.
Vi strök streck över dagarna till operation och jag var snabbt tillbaka igen. Bara 14 dagar efter ingreppet cyklade jag i villakvarteret här hemma. Kroppen var redo. Jag var motiverad och gav mig sjutton på att hasa mig ut i sjukhuskorridoren. Jag var så laddad och kände mig så stark. Kroppen var sårad men jag var en mental stålman. Vilken skillnad på dessa två ingrepp. Idag löper mina två stora ärr som ormar längst min mage. Min son brukar följa dem med pekfingret. Jag är stolt över dem. Förhoppningsvis har de räddat mitt liv och jag är djupt tacksam. När jag träffar min kirurg varje halvår för att se att min cancer håller sig borta så tittar jag alltid på hans händer. Att de har farit runt i mig med största precision och sett till att jag faktisk lever idag är en otrolig känsla och när vi skiljs åt och jag tar honom i hand är de alltid torra, varma och trygga.
Det är alltid en oro inför en operation. En oro över att man inte ska vakna ur narkosen, att man inte ska lyckas med det man företagit sig. Att något ska gå fel och att man inte hunnit säga adjö. Att förbereda sig mentalt tror jag är halva vägen till framgång. För mig i alla fall.
Av Lotta Gray
Tankar inför operation
2011-12-01, Lotta Gray
Det är alltid en oro inför en operation. En oro över att man inte ska vakna ur narkosen, att man inte ska lyckas med det man företagit sig. Att något ska gå fel och att man inte hunnit säga adjö. Att förbereda sig mentalt tror jag är halva vägen till framgång. För mig i alla fall.Läs hela artikeln
Allmänhetens kännedom om tjocktarmscancer
2011-10-25, Lotta Gray
Vad visste jag om cancer innan den där ödesdigra kvällen i maj? Naturligtvis hade jag hört talas om bröst och prostatacancer men tarmcancer, som är vår tredje största cancerform, hade det varit tyst om. Konstigt! Läs hela artikeln
Tarmcancerdagen
2011-03-30, Lotta Gray
Jag är ute i tid för en gång skull. Det är en av de sista skälvande dagarna i mars. Noga räknat den 30: tionde och jag är på väg till Årets tarmcancerdag på Oscarsteatern i Stockholm. Läs hela artikeln
